Cornelis. Jag var 23 år gammal när du blev min och trots din ringa ålder mot min har du lärt mig så mycket om livet på detta enda år. Jag är starkare i mig själv än någonsin förr och det har jag dig min son att tacka för. Att det var just du Cornelis som kom till mig var alltid så självklart. Det var just dig som jag väntat på. Du anar inte hur länge jag väntade på dig. I flera år gick jag och drömde om dig. Och sen när du kom hittade jag hem. Du har lärt mig vad livet betyder på riktigt och du har visat mig vad sann kärlek är. Varje dag känner jag mig så rik på kärlek från dig och din fina pappa som älskar dig minst lika mycket. Att få pussa din varma tinning, hålla din knubbiga smått smörklibbiga hand och känna doften från din lockiga nacke gör mig hel varje dag. 

 

Mitt älskade barn. Det är en hård värld du och dina jämnåriga har att möta utav framtiden. Men det blir bättre. Varje dag finner jag tro om att det är påväg att bli bättre. På vägen vill jag hjälpa dig att uppnå dina drömmar samt få dig att inse att du får vara precis som du är. Och du får älska precis vem du vill, glöm aldrig det. Jag önskar när du vuxit upp att jag fått dig att förstå att du är fantastisk precis som du är och ALDRIG ska behöva ändra på det som är du.

 

 

Återigen Cornelis. TACK för att du valde mig ♡

Jag avslutar inlägget med en av de vackraste dikterna jag vet skriven av Erik Lindorm. Läs och njut.

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjädrarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

♡