♡ ♡ ♡
Den 8 september 2018 är dagen vi gifte oss med varandra. Jag och Jonas, vi som varit varandras sedan 2012. Kan knappt fatta att vår historia sträcker sig till tonårens dagar. Nu kan vi alltså titulera oss som man och fru vilket känns så otroligt himla bra. Vi valde att gifta oss med varandra på vårt sätt, bara vi två ihop. På vårt alldeles egna vis, i hemlighet.
Egentligen förlovade vi oss med varandra redan 2014, men ska jag vara ärlig betydde det inte så mycket då. Att vi trivdes med varandra var det ingen frågan om, vi hade ju faktiskt redan börjat planera att skaffa barn då. Men tanken på giftermål fanns inte. Det var först i våras detta år när vi började prata lite allmänt om vår framtid som vi gemensamt kom fram till detta beslut. Vi ville vara gifta, och det nu. Men ingen av oss hade något driv att dra igång något stort. Ingen av oss gillar att stå i centrum, varför detta upplägg kändes mer som oss. Så en sen kväll i mars bokade vi tid för vigsel till hösten i Stockholms stadshus. Något vi längtade länge och mycket efter!
När dagen väl begav sig kunde jag inte bett om mycket mer. Vädret strålade och så även vi om jag får säga det själv. För första gången på länge kunde vi känna total närvaro, något som faktiskt förbigås ibland. Att komma iväg ensamma var högst välbehövligt kan jag lova, småbarnsföräldrar som vi är. Vi lovade varandra att försöka komma iväg bara vi två minst ett par gånger varje år. Sånt som behövs!
Varför ville vi gifta oss? Ett enkelt svar på den frågan är att vi ansåg att vårt förhållande förtjänade att tas till en ny nivå. Vi är så mycket mer för varandra än en pojkvän och flickvän numera. Så äktenskapet ser jag som en fin symbol för kärleken, för det man byggt upp tillsammans under en lång tid. Sen hade jag en längtan att kunna kalla Jonas för min man och att få dela samma efternamn som honom och min son.
Jag har sällan känt mig så fin som jag gjorde den dagen jag gifte mig. Kläderna är från Ida Sjöstedt och skorna (se nedan) är från Rizzo. Örhängen är från SOPHIE by SOPHIE och självklart hade jag mina halskedjor med tillhörande bokstavsberlocker från Syeter P.
Snart är min mans efternamn även mitt. Westin blir mitt nya efternamn. Papprena om namnbyte är inskickade och det känns konstigt. Men bra också! Så himla mysigt att heta samma som hela sin familj. Jag ville inte ha dubbla efternamn eftersom jag tycker det blir så långt då.
Själva vigseln tog bara några minuter och var väldigt fin. Dock minns jag inte så mycket av vad vigselförrättaren pratade om mer än om vikten att behandla varandra med respekt i äktenskapet. Gällande min vigselring är det något vi kommer vänta med att skaffa. Jag har ingen brådska, utan ska snarare gå och sukta länge efter den perfekta ringen för mig. Ringen som ska symbolisera vår kärlek.
⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆ ⋆
Efter vigseln tog vi in på Grand Hotel i Stockholm vilket kom att bli ett utav mina finaste minnen ihop med Jonas, och vi har måååånga fina minnen ihop. Vi gick på spa, satt på café och pratade pratade om bra saker i över 2 timmar och åt en sen middag på fantastiska restaurang Verandan som låg på hotellet.
Jag är så glad att vi gjorde på det här sättet. Man ska alltid göra det som känns rätt, annat vore dumt när vi lever detta enda liv. Nu ser jag fram emot att spendera resten av mitt liv med min man och vår fina son och våra framtida barn. Att jag har dem är för mig att ha allt.
Tack för att du läste / Rebecka.
♡
Så. Himla. FINT! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Stoort grattis till er! Jag blir SÅ glad av att se lycka i andra personer... 🌟🌟